Historia

Jag, 1958, med min pappas första valpkull

Hur det hela började…
På en hundutställning på Storängsbotten i Stockholm träffade jag på Leila Dahlberg och hennes långhåriga taxar med prefixet Örnbergets. Jag var 13 år och min långa övertalningskampanj gentemot mina föräldrar fick nu ett bestämt mål och den tionde januari 1960 föddes Örnbergets Cari som kom att bli min första egna hund.

Att det blev just tax har jag en hundägande bekant till familjen att tacka för, Marianne Herdenstam. Ingen annan ras var egentligen aktuell.

Cari var efter Colas v Gelbachtal, en svart ganska ful hund från jaktlinjer, och undan tiken Örnbergets Carina som i sin tur var dotter till storstjärnan Örnbergets Eko. Cari var en för tiden liten tik och var därför inte lika grov som de flesta andra taxar. Mentalt var hon suverän, hon var absolut orädd och ställde sig positivt till allt. Hon vann b la första pris på lydnadsprov.

I och med Cari formades en bestående bild hos mig av taxens mentalitet; hunden ska vara bildbar, den ska inte vara rädd för någonting och den skall till viss del kunna jaga.

Kennelns start
Cari var början till min uppfödning. De första kullarna föddes -62 och -63 men jag fick inte behålla någon valp för mina föräldrar. Leila Dahlberg som började känna av sin ålder erbjöd mig då att överta kennelnamnet Örnbergets som jag också gjorde.

Jag flyttade till Lund för att studera ( jag är tandläkare till vardags) och jag la det här med hundar på hyllan för ett tag. Men efter ett tag märkte jag att Cari höll på att bli gammal och att då samtidigt mitt taxprojekt skulle ta slut. Så jag bestämde mig för att ta ännu en kull på Cari, med en mycket vacker och trevlig hane vid namn Enzo v Talholz.

Örnbergets Cari

Cari födde fyra valpar och en behöll jag, Örnbergets Feisal. Feisal blev utställningschampion med meriter på viltspårsprov och karaktärsprov på gryt. Han hade också ett andra pris på lydnadsprov.

Nya tikar
Nu tog min uppfödning fart på allvar och jag köpte en svart tik, Anette. Anette parades med Feisal och jag behöll tiken SUJ(g)CH Örnbergets Gitte.  Gitte hade en del kullar men bara ur den sista behöll jag en röd tik, Örnbergets Katja.  Far till Katja var grytprovschampion Nicke, och Katja som inte var särskilt slående exteriört användes flitigt till jakt. Hon blev grytprovschampion som sin far och var en mycket trevlig tik. Gitte hade också en svart dotter vid namn Örnbergets Lina (efter CH Fagermons Fagott). Dessa två tikar ligger till grund för alla de hundar jag har idag, som jag inte köpt in utifrån, det vill säga det som utgör mitt ”eget” blod.

CH Örnbergets Molly

I början av 1978 kom jag i kontakt med en tyskimporterad men i Finland bosatt hanhund vid namn Greif v Wesertal. Greif var allt vad jag hade önskat mig avelsmässigt. Han och Katja parades tre gånger och champions fanns i alla kullarna, däribland Int o Nord U CH och SJ(g)CH Örnbergets Molly. Under 80-talets början hade jag börjat resa mycket till Tyskland, taxens ursprungsland. I samband med dessa resor fick jag se mycket fina taxar och 1981 köpte jag hem Jago v d Hegge. Jag hade även en del dvärgtaxar på den här tiden, men det är de normalstora som hör till mitt huvudsakliga intresse. Bland andra ägde jag dvärgtaxen CH Quintus von Heidemoor som har spelat en viktig roll för dvärgaveln i Norden.

Under årens lopp…

Har vi fött upp över 500 valpar. Hundarna faller fortfarande innanför de ramar Elisabeth satte vid uppfödningens start, framförallt gällande mentalitet och exteriören.

Kenneln är numera en välkänd kennel i stora delar av världen och vi har haft avelsutbyte med kennlar världen över.

1987 fick jag Hamiltonplaketten och dessutom har jag erhållit Svenska Taxklubbens ”jaktuppfödarpris i guld av högre valör”, något som jag värdesätter högt.

Som bevis på den jämna kvalité som mina hundar har, har det visats fram många uppfödargrupper med hederspris med kennel Örnbergets som prefix.

Många betydelsefulla hundar har funnits genom åren, några exempel är CH Loverboy van der Wijsterhoeve och CH Örnbergets Gianna som båda har varit väldigt givande i aveln.
Framgångarna i utställningsringarna har genom året varit många och några av de mest vinstrika hundar vi fött upp och ägt är CH Örnbergets Gretzky,CH Örnbergets Daniela samt CH Örnbergets Amigo vars karriär förhoppningsvis ännu inte är över.

År 2007 gick min yngsta dotter Jill in som delägare i kenneln och vi drar nu tillsammans det tunga lasset att föra denna anrika kennel vidare i samma anda som den en gång grundades.

Vår målsättning:

• Vi avlar för att få fram friska och funktionsdugliga taxar med bra mentalitet.
• Vi tvekar aldrig på att sätta mentalitet i första rum eftersom våra hundar i första hand alltid är familjemedlemmar.
• Vi avlar även för exteriört fullgoda hundar med hjärna och som behåller den rastypiska taxmentaliteten.
• Hundar som avviker från vår målsättning tas omedelbart ur avel oavsett om det gäller exteriör, mentalitet eller sjukdom.
• Vi gör allt vad vi kan för att behålla taxen som den friska och trevliga hunden som den alltid varit och förhoppningsvis skall fortsätta vara.
• Vår målsättning är att avla fram den perfekta taxen…om den nu finns!